förslossningen
Nu har det gått lite mer än en månad men jag minns det som igår, vilken upplevelse!
Började på morgonen kring tio då jag kände första värken. Den gjorde inte speciellt ont, jag antog att det bara var en förvärk som vanligt. Jag klev upp och fikade, under tiden kände jag en till. Gick och la mig igen och kände ännu en värk. Fortfarande antar jag att dom ska sluta som dom brukar göra. Jag försökte sova men dom slutade inte och till slut började dom kännas ännu mer. Jag väckte mattias och vi klev upp. Dom hade fortfarande inte slutat utan började istället göra lite mera ont. Dom kom mer regelbundet, för länge och för ofta för att bara vara förvärkar. Tiden gick och värkarna började göra ont på riktigt. Men jag ville verkligen inte ringa till förlossningen, tänkte att det är väl bara jag som är lite känslig, typ inte tål smärta eller nått. Så vi väntade ännu ett tag men till slut gick jag med på att ringa dit. Där sa barnmorskan vi pratade med att jag skulle ta en alvedon och sätta mig i duschen och att ju längre jag var hemma ju bättre var det men att det bara är att komma in när jag känner att det inte går mer. Jag gjorde som hon sa och guuuuud vad skönt det var att sätta sig i duschen. Det lättade faktiskt riktigt mycket. Men tillslut gjorde det ont ändå och jag blev less. Jag klev upp och kände att det verkligen inte gick att vara hemma längre.
Vid halv två ungefär kom vi in till förslossningen. En barnmorska satte ctg för att kolla värkarna och barnets hjärta. Sedan kollade hon hur öppen jag var. Klockan var då två och jag var öppen 3 cm. Det var för tidigt för att dom skulle kunna lägga in mig så jag fick antingen fara hem eller sätta mig i dagrummet. Två timmar senare, klockan 16 skulle hon kolla igen hur öppen jag var. Jag tyckte inte att det var någon idé att fara hem så jag fick en varm kudde bakom ryggen och satte mig i dagrummet. Värkarna gjorde nu väldigt ont. Mamma torkade min panna som typ rann av svett (var jätte jobbigt och varmt) och vid varje värk tryckte mattias på mina knän (skulle tydligen lätta lite på smärtan, och det gjorde det också) Och jag kan säga att värkarna inte precis gjorde mindre ont ju mer tiden gick....
Sakta men säkert blev klockan 16 och jag fick gå in i ett rum för att bli undersökt igen. Jag var nu öppen 4 cm.... TYP DRYYYGT, 6 cm till!!! Men nu kunde jag i alla fall bli inskriven. Jag ville ha något mot smärtan men barnmorskan sa att ju längre jag väntar desto bättre. Jag fick lägga mig i badet och det var skööönt!! Efter typ en timme klev jag upp och fick lägga mig i förlossningsrummet. Lustgas kopplades in men jag kan meddela att jag verkligen inte var ett fan av de där, använde de under typ två värkar, mådde bara dåligt av den så jag valde att vara utan.
Tog mig igenom värkarna utan lustgas och sedan var det dags för vattnet att gå. Jajemen, inget sipprande här inte. Nä satan vad det sprutade. Som en fors ungefär och jag kände hur jag typ exploderade och vips så var hela jag och rummet alldeles blött och blodigt. Jag ringde efter barnmorskan som kom och kände hur öppen jag var igen. Var nu öppen 5 cm. Det hade alltså tagit flera timmar att öppna sig 5 cm och jag hade 5 cm till!!! Jag bad därför då om epidural och det gick att få då. Narkosläkaren kom ganska fort och när han höll på att sätta den i ryggen på mig så börjar jag typ "rycka" vid varje värk och jag kände att jag måste typ skita. Så när han var klar skulle det ta 20 min innan det började värka (jag längtade!!!). Men jag kände verkligen att nu måste jag skita, typ skrek "JAG MÅSTE SKITAAA!!" barnmorskan såg väldig förvånad ut och sa "eeh nä jag ska kolla hur öppen du är..." Sen sa hon bara "oj, jag tror det blir en bäbis snart!" Ja, jag var nu helt öppen... ofta det tog typ 30 min att öppna 5 cm ;o Hon stängde då av epiduralen som inte hann börja värka. (jag visste dock knappt vad som hände då jag var helt inne i min egen värld och försökte övertala mig själv om att allt snart var över.. :P)
Men som om det inte räckte med att jag inte kunde få nån bedövning så fick jag inte heller börja krysta för barnet skulle sjunka ner mer innan. Jag skulle istället bara slappna av och andas genom värkarna. Och det var här det gjorde verkligen ont på riktigt. Hur lätt är det att slappna av när man har så ont??? haha nä det var inte lätt alls.
Men tillslut så gick det inte att hålla igen och jag var bara tvungen att krysta. Jag fick lägga mig på sidan och ta i allt jag kunde nästa värk, äntligen fick jag krysta på riktigt!! Efter ett tag kommer en undersköterska in och barnmorskan säger bara "tryck lite på magen nu så får vi ut den här!" Så vips var lilla Tilda ute och vilken lättnad!! All smärta bara försvann! Kände mig jätte lätt. :D
Fick efter ett tag gå och duscha och jag kan meddela att det kändes verkligen jätte konstigt att gå. Kände mig så lätt, kunde knappt hålla balansen. haha kul! Sen åkte vi upp till bb där jag stannade den natten och en till. Sen kom vi äntligen hem!
Så det var väl hur förlossningen gick till. Tyckte ändå att allt gick jätte bra! Man glömmer fort hur ont det gör!
Jag ska typ gå på toa nu om nån vill veta. skriv upp det vettja. byee.
Började på morgonen kring tio då jag kände första värken. Den gjorde inte speciellt ont, jag antog att det bara var en förvärk som vanligt. Jag klev upp och fikade, under tiden kände jag en till. Gick och la mig igen och kände ännu en värk. Fortfarande antar jag att dom ska sluta som dom brukar göra. Jag försökte sova men dom slutade inte och till slut började dom kännas ännu mer. Jag väckte mattias och vi klev upp. Dom hade fortfarande inte slutat utan började istället göra lite mera ont. Dom kom mer regelbundet, för länge och för ofta för att bara vara förvärkar. Tiden gick och värkarna började göra ont på riktigt. Men jag ville verkligen inte ringa till förlossningen, tänkte att det är väl bara jag som är lite känslig, typ inte tål smärta eller nått. Så vi väntade ännu ett tag men till slut gick jag med på att ringa dit. Där sa barnmorskan vi pratade med att jag skulle ta en alvedon och sätta mig i duschen och att ju längre jag var hemma ju bättre var det men att det bara är att komma in när jag känner att det inte går mer. Jag gjorde som hon sa och guuuuud vad skönt det var att sätta sig i duschen. Det lättade faktiskt riktigt mycket. Men tillslut gjorde det ont ändå och jag blev less. Jag klev upp och kände att det verkligen inte gick att vara hemma längre.
Vid halv två ungefär kom vi in till förslossningen. En barnmorska satte ctg för att kolla värkarna och barnets hjärta. Sedan kollade hon hur öppen jag var. Klockan var då två och jag var öppen 3 cm. Det var för tidigt för att dom skulle kunna lägga in mig så jag fick antingen fara hem eller sätta mig i dagrummet. Två timmar senare, klockan 16 skulle hon kolla igen hur öppen jag var. Jag tyckte inte att det var någon idé att fara hem så jag fick en varm kudde bakom ryggen och satte mig i dagrummet. Värkarna gjorde nu väldigt ont. Mamma torkade min panna som typ rann av svett (var jätte jobbigt och varmt) och vid varje värk tryckte mattias på mina knän (skulle tydligen lätta lite på smärtan, och det gjorde det också) Och jag kan säga att värkarna inte precis gjorde mindre ont ju mer tiden gick....
Sakta men säkert blev klockan 16 och jag fick gå in i ett rum för att bli undersökt igen. Jag var nu öppen 4 cm.... TYP DRYYYGT, 6 cm till!!! Men nu kunde jag i alla fall bli inskriven. Jag ville ha något mot smärtan men barnmorskan sa att ju längre jag väntar desto bättre. Jag fick lägga mig i badet och det var skööönt!! Efter typ en timme klev jag upp och fick lägga mig i förlossningsrummet. Lustgas kopplades in men jag kan meddela att jag verkligen inte var ett fan av de där, använde de under typ två värkar, mådde bara dåligt av den så jag valde att vara utan.
Tog mig igenom värkarna utan lustgas och sedan var det dags för vattnet att gå. Jajemen, inget sipprande här inte. Nä satan vad det sprutade. Som en fors ungefär och jag kände hur jag typ exploderade och vips så var hela jag och rummet alldeles blött och blodigt. Jag ringde efter barnmorskan som kom och kände hur öppen jag var igen. Var nu öppen 5 cm. Det hade alltså tagit flera timmar att öppna sig 5 cm och jag hade 5 cm till!!! Jag bad därför då om epidural och det gick att få då. Narkosläkaren kom ganska fort och när han höll på att sätta den i ryggen på mig så börjar jag typ "rycka" vid varje värk och jag kände att jag måste typ skita. Så när han var klar skulle det ta 20 min innan det började värka (jag längtade!!!). Men jag kände verkligen att nu måste jag skita, typ skrek "JAG MÅSTE SKITAAA!!" barnmorskan såg väldig förvånad ut och sa "eeh nä jag ska kolla hur öppen du är..." Sen sa hon bara "oj, jag tror det blir en bäbis snart!" Ja, jag var nu helt öppen... ofta det tog typ 30 min att öppna 5 cm ;o Hon stängde då av epiduralen som inte hann börja värka. (jag visste dock knappt vad som hände då jag var helt inne i min egen värld och försökte övertala mig själv om att allt snart var över.. :P)
Men som om det inte räckte med att jag inte kunde få nån bedövning så fick jag inte heller börja krysta för barnet skulle sjunka ner mer innan. Jag skulle istället bara slappna av och andas genom värkarna. Och det var här det gjorde verkligen ont på riktigt. Hur lätt är det att slappna av när man har så ont??? haha nä det var inte lätt alls.
Men tillslut så gick det inte att hålla igen och jag var bara tvungen att krysta. Jag fick lägga mig på sidan och ta i allt jag kunde nästa värk, äntligen fick jag krysta på riktigt!! Efter ett tag kommer en undersköterska in och barnmorskan säger bara "tryck lite på magen nu så får vi ut den här!" Så vips var lilla Tilda ute och vilken lättnad!! All smärta bara försvann! Kände mig jätte lätt. :D
Fick efter ett tag gå och duscha och jag kan meddela att det kändes verkligen jätte konstigt att gå. Kände mig så lätt, kunde knappt hålla balansen. haha kul! Sen åkte vi upp till bb där jag stannade den natten och en till. Sen kom vi äntligen hem!
Så det var väl hur förlossningen gick till. Tyckte ändå att allt gick jätte bra! Man glömmer fort hur ont det gör!
Jag ska typ gå på toa nu om nån vill veta. skriv upp det vettja. byee.
Kommentarer
Trackback
